Nattvandra

Imorgon Valborg är det tack och lov väldigt många år sedan en häxa brändes på bål. I alla samhällen har vi alltid haft idéer om hur kvinnan ska framställas, och hennes hot mot den manliga normen. Feminismen och kampen för kvinnliga rättigheter har kommit långt sedan kvinnor brändes på bål. Men jämställdhetskampen tar alltid tre steg framåt och två bakåt. Just nu verkar vi vara på det första steget bakåt. Idag sker kvinnohat i andra former än bålbränning. Tjejer i tonåren blir tidigt varse om hur de ska agera, se ut och sexifieras för att bli accepterade. Nyliberalismens utsagor om bl.a vårdnadsbidrag och upphöjandet av kärnfamiljen spär på tron på familjen som det enda riktiga, istället för samhället och medmänskligheten. Idag är det modernt att vara hemmafru och ha en rik man som arbetar, alternativt arbeta ihjäl sig och ta hjälp av arbetarklassens kvinnor för att sköta hemmet. Precis som för länge, länge sedan.

Tankar vid elden i år blir delad föräldraledighet, slopa utnyttjandet av invandrade kvinnor i lågbetalda och stressiga/tunga yrken, höj kvinnors löner och stoppa mäns våld mot kvinnor!

Viktigt med många föräldrar som nattvandrar ute imorgon!

Trevlig valborg

Läs även andra bloggares åsikter om Valborg, kvinnokamp, feminism, solidaritet, jämlikhet, jämställdhet, eld

I en annan värld

Nanna Johansson beskriver hur en annan värld skulle kunna se ut, inte bättre men…annorlunda. Hon är grym!

 

Läs även andra bloggares åsikter om feminism, jämställdhet, Nanna Johansson

Borgerlig och socialistisk feminism! Internationella Kvinnodagen imorgon 8 mars!

Hade man haft en karl som uppvaktade med blommor och choklad imorgon så skulle man, minst sagt bli lite förbluffad. Inte för att det är fel med choklad eller blommor, men Internationella Kvinnodagen är inte en högtidsdag för kvinnor på samma sätt som mors- och farsdag. Vi vill inte sitta och äta tårta och känna hur fantastiska vi är som är kvinnor. Det vet förmodligen många kvinnor redan att de är varje dag! Nej nej, vad vi vill ha, det är ett jämställt samhälle där män och kvinnor tar lika stort ansvar för barn, familj, hushåll, karriärsutveckling och även mål och drömmar.

Vi vill ha jämställdhet nu!!                                                                   Imorgon den 8 mars går vi i demonstration för att belysa den ojämställdhet som finns i alla länder. Den nedmontering av välfärden som borgarna håller på med nu, leder till att många vårdjobb går förlorade, och där kvinnor blir mest drabbade. Hela den ekonomiska krisen kommer att ha en särskilt stor påverkan på kvinnor över världen.

Vi måste också visa vår ilska över att kvinnors kroppar är utsatta för ökade sexualiseringar. Ökad porrindustri och prostitution som skiljer sig från land till land. Varken mäns eller kvinnors kroppar ska kunna köpas eller säljas!

Borgerlighetens vårdnadsbidrag och hushållsnära tjänster måste bort om vi ska ta ett steg närmre ett samhälle med mindre klassklyftor och ökad jämställdhet. 

Kärnfamiljen som är central i den borgerliga politiken gör att hemmet blir en isolerad sfär där många kvinnor blir misshandlade och kränkta. Genom kärnfamiljens förmåga att centrera fokus på enbart det som rör familjen, så skapas inga ifrågasättningar. Man är nöjd, går på rutin och varje ifrågasättande utifrån mot den borgerliga familjestrukturen bemöts såklart med det magiska ordet: fritt val, det fria valet inom familjen. Inte för samhället, samhället skall inte lägga sig i. Det är ett fritt val att vara hemmafru, det är ett fritt val att köpa in hushållsnära tjänster, att inte dela lika på föräldraledighet och ett vanligt inlägg är;

”Det är upp till mig och min man/fru om vi känner oss jämställda. Vill vi fördela sysslor traditionellt kopplade till kön så kan vi, enligt oss själva, fortfarande vara jämställda. Om vi vill alltså, vill vi inte vara jämställda så behöver vi inte vara det.”

Kanske är det därför som kvinnor ofta lägger skulden på sig själva när de blir misshandlade i hemmet. De anser sig själva vara värdelösa och de hade ju faktiskt ett fritt val. Omgivningen är också mycket snabb att påminna om detta.

En kvinna som blivit misshandlad ska aldrig skylla sig själv. Det är den borgerliga hysterin kring begreppet fritt val, vilket gynnar patriarkatet, som ställer till det för jämställdheten. Förmodligen. Jämställdhet, dvs. mänskliga rättigheter är inte ett fritt val. Det kan aldrig vara det. Det är väldigt underligt, i sådana fall.

Klassamhället byggs starkare och starkare. Kamp mot klass är en parallell kamp för jämställdhet. Det förutsätter naturligtvis att kvinnokamp och feminism måste få lika stor plats och ges lika mycket respekt som socialism och klass. Det får inte vara ett bihang, en liten del, utan ska verka sida vid sida.

Socialistisk feminism gör det med nära ankytning till klassfrågan. Alltså borde då även socialister och klassbekämpare inkludera kvinnokamp och feminism. För vi tror att det krävs många fler arbetarkvinnor- och män som måste inkluderas i den feministiska kampen. Idag är det mest medel- och överklass som får representera feminismen. Det går inte. Vi måste upphöja teorier och praktiker till att inkludera alla, så att alla förstår den.

Liberala feminister ser gärna att bolagsstyrelserna representeras av lika många kvinnor som män. Det håller vi med om är bra, men inte det viktigaste. För oss. För visst handlar det om intresse. Arbetarklassens kvinnor har inte samma villkor och förutsättningar som kvinnor från medel- och överklass. Och att fler kvinnor kommer in i bolagsstyrelsen gynnar knappast dem heller. Men självklart gynnar det dem som väljs in i bolagsstyrelserna, som enskilda individer. Därför är även hushållsnära tjänster viktigt för dem, så att arbetarklassens kvinnor kan sköta borgerlighetens hem, medan dess kvinnor försöker ta sig in i bolagsstyrelserna. För vi räknar ju inte med att männen ska göra det, ta hand om hemmen alltså. Den borgerliga feminismen ser kanske inte alltid till kollektivets bästa, det är istället en feminism som ska gynna på individnivå.

Det är viktigt att se allt ur ett helhetsperspektiv och även se att allt är tätt sammankopplat. Om vi ur ett arbetarperspektiv vill driva feministiska frågor så kommer det beröra sjukvården, välfärden, nedskärningar i A-kassa, fackens betydelse och urgröpning etc snarare än bolagsstyrelsers könsfördelning.

Vi anser att kapitalismen födde fram patriarkatet. Bägge strukturer existerar i ett beroende förhållande och livnär sig på varandra. Så för att få bort patriarkatet borde vi även bekämpa kapitalism…rent logiskt. Men vi vet också att kapitalismen inte är logisk.

De liberala feministerna håller nog inte med om att vi måste bekämpa kapitalism. Just den här klassuppdelningen inom feminismen gör ju att vi inte alls har samma mål. För de anser sig vara jämställda på många fler områden och ser kapitalismen som ett sätt att slå sig fram, ett verktyg. För andra, som oss, är det själva problematiken.

Kan vi ena oss?

 

Hoppas på en stor uppslutning imorgon kl 16:00 på Södermalmstorg! Vi ses!

http://stockholm.femi.se/index.php?pageid=2894

Hur f..n kan man överdosera mänskliga rättigheter?

Ikväll var det Debatt på Svt 2 kl 20:30. Janne Josefsson skapar utan tvekan program som får en att reagera. Ikväll var rubriken för debatten: Har vi överdoserat jämställdhet?

Programmets frågeställning är provocerande. För frågan om man kan överdosera mänskliga rättigheter är mycket märklig. Det skapar istället en felaktig bild av vad jämställdhet handlar om. Om det är någon som tvivlar så innebär det människors lika värde. Och feminismen är kampen för detta. Ingenting annat.

Jämställdhet handlar om rätten till att utforma sitt eget liv, att inte bli slagen, kränkt eller utsatt för olika former av särbehandling på grund av könstillhörighet, detta gäller alltså både män och kvinnor. Det handlar om att inte bli begränsad vad gäller rörelsefrihet och känsloyttringar. Att t.ex. ha samma förutsättningar för föräldraledighet oavsett kön, det ska inte vara förbehållet kvinnor.

Det är precis motsatsen den borgerliga idén vill uttrycka; Den borgerliga kärnfamiljens antiklimax, där kvinnor har makt över barn och hushåll medan män arbetar. Och detta, understryker man ofta, är varje familjs val. Det är inte konstigt då det gynnar ekonomin. Män tjänar oftast mer än kvinnor och då ”väljer” familjen att kvinnan är hemma.

Klassperspektivet är dock viktigt, för nu pratar vi om medelklass eller överklass. Arbetarklassens kvinnor och män sitter inte i samma situation och har inte samma val. Även om många strävar mot den borgerliga varianten. Ofta har man två jobb och man pusslar med varje krona för att få det att gå runt. Eller så har man inget jobb alls. Då har regeringen tagit fram vårdnadsbidrag, vilket gör att främst kvinnor väljer att stanna hemma längre med barnen. Och i och med det hamnar ännu längre utanför arbetsmarknaden. För vilken medelklass eller höginkomsttagande man stannar hemma för 3000 kr i månaden?

Diskussionen om färger, rosa eller blått t.ex., är intressant då det är ett ganska tydligt exempel på hur vi rent konkret praktiserar olika tillskrivna egenskaper hos pojkar och flickor. Det handlar med andra ord om att vi ständigt kopplar olika egenskaper till könen som får representeras genom färgerna. För att kunna särskilja. Trots diskussion och debatt om detta så verkar det många gånger som att människor tenderar att krampaktigt hålla kvar vid dessa särskiljningar av könen. Oavsett om vi gör det med hjälp av färger, behandling, uppfostran etc. så skapar det likväl föreställningar om manligt och kvinnligt. Vilket i sin tur yttrar sig i olika villkor och förutsättningar i arbetsliv och relationer.

Det är också viktigt att framhålla att jämställdhet inte handlar om att kvinnor ska bli som män i alla aspekter. Många gånger är det rent ohälsosamma former av ”manlighet” som kvinnor vill försöka leva upp till. Det kan handla om alkohol, för vem har inte hört talas om uttrycket supa som en karl?  Det kan handla om rökning som tidigare var en manlig syssla, där kvinnorna tagit täten. Exemplen kan göras otaliga, men poängen är att till syvene och sist så handlar det om att vi som individer måste vara hälsosamma och medvetna. Att leva upp till en manlig norm är inte jämställdhet. Istället kanske det snarare hade varit bättre om männen tog efter det som var traditionellt kvinnligt, då det var betydligt hälsosammare.

Elise Claeson fortsätter att förbluffa. Hon uttrycker sig alltid märkligt, här i Debatt ikväll: ”Om vi älskar en man, varför kan vi inte välja att vara beroende av honom? Och barn behöver sina mammor mest, mycket mer än sina pappor. Mannen blir förvirrad när vi blandar in jämställdhet.”

Reflektion: ”Jätte bra Elise, var du hemma i 30 år, var ekonomiskt beroende av din man och våga vägra dagis som du anser är skadligt. Isolera dig och dina barn så gott det går. Heja kärnfamiljen. Allt för att din man inte ska bli förvirrad! Vi är många som gärna är hemma med våra barn under mammaledighet, vi är inte sämre kvinnor för att vi arbetar. Och de flesta pappor vill nog, i motsats till din sk. teori, få uppleva sina barns uppväxt. Arbetsliv är inte en manlig sfär. Genom kvinnokamp (som även idag är en manskamp) så lyckades vi ta oss ur just din snuskiga verklighetsuppfattning. Trots att vi tycker om våra barn och vårt arbete så kan vi kalla oss feminister! ”