Asylshopping på Teaterscenario 090313

 

Har skrivit en rescension om teatern i veckans Offensiv:

 

Föreställ dig att du flyr från ditt land på grund av hot, tortyr, förföljelse eller krig. Du får avslag vart du än kommer med din ansökan om asyl. Myndigheter sätter stopp för din jakt efter ett värdigt och tryggt liv, med hänvisning till att människors innersta önskan är att få bo i de länder där de får förmånligast behandling. Begreppet Asylshopping, myntat av migrationsminister Billström, säger allt om den rådande människosynen. Att söka asyl är inte som att åka från hotell till hotell och leta efter den bästa servicen. Att söka asyl är en mänsklig rättighet. Ord och begrepp skapar vår verklighetsuppfattning och i pjäsen synliggörs de diskurser som skapas utifrån bl.a. ”Asylshopping” och ”rutinerad”.

 

Gertrud Larsson, som har regisserat pjäsen, har ambitionen att visa hur beslutsfattare, asyl- och mottagningshandläggare på Migrationsverket reflekterar och upplever arbetet med asylsökande. Genom möten med handläggare, intagna på förvarsenheter, personer som vistas på transitboende samt poliser har hon skapat ett dokumentärt underlag till pjäsen.

 

Absurditeten i att människors livsöden bestäms utifrån ett byråkratiskt system där tid, pengar och postkoloniala tankegångar styr är framträdande. Inledningen ger en klar och satirisk inblick i den tidsbrist, distanstagande och avhumanisering som karaktäriserar hela den svenska flyktingpolitiken.

 

Ett annat ord för avtrubbad i handläggarnas terminologi är rutinerad. Att använda begreppet rutinerad i arbetet med asylsökande, ger inte lika kalla kårar som ordet avtrubbad. Någon sorts normalitet måste ju ändå upprätthållas på arbetsplatsen, trots det mänskliga kaos som råder runt omkring. Föreställningen beskriver det ambivalenta i att vara människa och samtidigt ta omänskliga beslut. Det framkommer tydligt att den desperation som uttrycker sig i ilska, upprördhet och hysteri legitimerar, eller i alla fall förenklar, handläggarnas uppgifter. Känslotillstånden tillskrivs människor i en graderingsskala för mänsklighet, ju trevligare och samarbetsvillig desto mer mänsklig och omvänt. På så vis är det just avhumaniseringen i sig som upprätthåller systemet.

 

Handläggarna berättar att de började sitt arbete på Migrationsverket med en vision om att hjälpa människor. Den illusionen försvinner snabbt i det byråkratiska regelverket och de arbetar istället utifrån en moral som är dubbel. Föreställningen symboliserar det bisarra i systemet genom att den enda hjälpen handläggare kan ge människor är självmordstips.

 

Paragrafer, människors sorg och vilja till att ta sitt liv blandas med handläggarnas krav på en bra arbetsmiljö. En bra arbetsmiljö består inte av desperata människors önskan om att ta sitt liv. För att konkretisera avhumaniseringen har man på teaterns toaletter satt upp affischer där man som besökare ombeds att inte ta självmord inomhus, det får man sköta någon annanstans, helst utomhus. Tack på förhand.

 

Att kvinnor och homosexuella är extra utsatta i den asylpolitiska processen löper som en röd tråd genom föreställningen. Deras historier lyfts inte fram tillräckligt, utan hamnar i skymundan. För att få asyl i Sverige är ett lämpligt skäl politisk förföljelse. Kvinnor har ofta berättelser i form av våldtäkt, könsstympning, hedersförföljelse med hot om mord etc., vilket borde vara självklara skäl till att få skydd. Många tvingas återvända till ett liv under hot och trakasserier, men en del väljer då hellre att ta sitt liv innan avvisningen sker. Det fördomsfulla i begreppet asylshopping framkommer tydligt då skådespelarna, som vid ett tillfälle spelar asylsökande, med glatt humör bläddrar i en resekatalog efter det perfekta landet att shoppa asyl i. 

 

Teatern fick oss att smaka fysiskt på hur krasst systemet fungerar och hur vi behandlar människor. I vår postkoloniala värld lever vi i föreställningen att alla vill till vårt land för att utnyttja resurser. Kapitalism och kolonisation har delat upp världen i de som har förutsättningar för ett drägligt liv och de som inte har det. Västvärlden gör mycket för att de som står utanför de, enligt oss själva, moderna och normativa samhällena inte ska få tillgång till dem. För vad vore nationalism och svenskhet utan en restriktiv asylpolitik? Inte mycket!

 

Vi bygger murar, reglerar och tolkar. Samtidigt som vi själva kan åka på semester till i princip vilka länder som helst.  

Genom att behandla människor från andra delar av världen med en inhuman människosyn, tas ett långt kliv bort från att själva kunna kalla oss mänskliga. Ingenting är dock oföränderligt och Asylshopping är ett starkt debattinlägg för att kunna förändra den otillräckliga och avhumaniserade flyktingpolitiken.

 

Det är dags att sluta tänka i termer av Vi och Dem, alla är vi människor. I slutändan handlar det om politiska beslut och ett ideologiskt ställningstagande.

 

 

2009, utvisningens år

Regeringen har i juli 2007 beslutat att det inte råder någon väpnad konflikt i södra och centrala Irak. Det krävs då individuella skäl för att få uppehållstillstånd i Sverige. Enligt migrationsdomstolen har läget förbättrats än mer förra året i de olika delarna i Irak, och regeringen ska öka utvisningarna.

Då enskilda utvisningar blir dyrare och tar längre tid skall irakier nu deporteras gruppvis. Särskilt irakiska kurder. Regeringen har beslutat att 2009 ska vara massutvisningens år. Drygt 5000-6000 irakier ska avvisas med chartrade plan. Enligt källor har regeringen skrivit på ett 10-års kontrakt med ett estniskt flygbolag som ska sköta utvisningarna. Scenerna är groteska och ångestladdade. Människor tvingas in i flygplan med handbojor och spännbritsar finns tillgängliga ifall någon behöver bäras in i planet.

Samtidigt ökar irakiska asylsökningar i Finland. Där anser myndigheter att krigstillstånd råder i Irak och de flesta som söker skydd får stanna. Detta har medfört en ökad främlingsfientlighet i Finland. I ekonomisk kris anses ”De Andra” stjäla jobb och leva på finländska resurser. Den retoriken har redan ökat i Sverige idag och kommer öka i Europa i och med osäkra tider. Människor blir mer protektionistiska och rädda för allt som är annorlunda.

http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?artikel=2642632

Hur kan definitionen av vad som är krigstillstånd eller inte vara så vid och tolkningsbar mellan länder? Det är människor som är i mycket utsatta situationer det handlar om.

Kommer våra kolonialt uppbyggda strukturer någonsin kunna öppna upp nationsgänser? Kapitalet känner inte av nationsgränser. Det susar i vidunderlig hastighet över hela världen. Marknaden är alltså långt viktigare än humanism. Sjukt.

Men för att kunna hålla liv vid en allt restriktivare asylpolitik krävs det förmodligen att Billström bygger sin politik på fortsatta koloniala tankegångar snarare än en vision om äkta humanism.