Walz with Bashir

Filmen handlar om en man, en f.d. israelisk soldat, som inte minns någonting av vad som hände för 20 år sedan. Han söker upp personer han hade kontakt med under början av 80-talet, och sakta men säkert målas en bild upp för honom vad som verkligen skedde. Vad gjorde den israeliska militären under libanon-kriget och vad hände i Sabra och Shatila flyktinglägren?

Filmen berörde djupt. Det hade inte gått att skapa ett mer realistiskt scenario med verkliga människor som skådespelare. Filmen är därför unik på sitt sätt, och efter filmen är man skakad. Frågan man ställer sig är varför israelisk militär idag gör en liknande massaker.

Kritik mot filmen har varit att filmen är israelisk propaganda. Den israeliska offermentaliteten framhävs. Det är synd om de israeliska soldater som fick uppleva dessa hemska saker. Även att dem beskrivs som stående vid sidan om och såg falangisterna utöva massakern. Israelisk militär deltog inte själva. Filmen för inte heller fram , enligt kritiken, att samma massaker sker idag utav israelisk militär.

http://www.aftonbladet.se/kultur/article4479047.ab

Hela Israels existens är av offermentalitet och ger därav ohyggliga konsekvenser för dem som kommer i vägen för den. Just förträngningen är central genom filmen. Den israeliska existensen ser inte historien, lever dem fortfarande i chock? Nej, offerkänslan har blivit ego. Det legitimiserar allt Israel gör, oavsett vad det är. Det finns få länder som inte stödjer detta.

En anledningen till varför man visar en film som Walz with Bashir, just efter Gaza-massakern, kan vara för att öka medvetandet om vad som sker idag. Paralleller kan dras till dagens massaker i Gaza och filmen borde ge världen en tankeställare. Att stå bredvid och iaktta ett sådant massmord och inte göra något, är att vara medskyldig. Det framkommer tydligt i filmen.

Möjligtvis är vi naiva då vi har en vilja om att den i Israel också skapar ett medvetande om den massaker som nyligen skedde i Gaza. Enligt kritiker av filmen, så har det motsatta skett i israel. D.vs. att filmen har hyllats av etablissemanget. Trots det har vi förhoppningen att kanske, kanske män och kvinnor i Israel kan förstå att detta är etnisk ockupation och fördrivning, en etnisk rensning. Så att ett motstånd skapas mot det fängelse, förtryck och dagliga terror som palestinier idag lever i. Ett israeliskt och världsligt motstånd. Det är det som saknas eftersom förändring kommer underifrån.

Ett palestinskt motstånd finns sedan länge och vi hoppas det blir starkare. Vi har förhoppning om att se en palestinsk film ur denna synvinkel!

Och förresten, vart är kvinnorna? Jo just det, krig är tydligen en manlig företeelse. Kvinnor blir utsatta för det i all dess ohyggliga scenarium, men enbart i passiv form.

http://waltzwithbashir.com/home.html

 

Foto av den olagliga muren från Abu Dis utanför Betlehem, av Kristina Yxmark, vår älskade mamma: