All diskussion kring hederskultur, hedersvåld och slöjbärande tillskrivs människor från andra länder än Sverige. Detta tillskrivs även andra och tredje generationens invandrare. Alltid bär diskussionen med sig en dimridå av förakt och negativitet. Den ger ett intryck av att säga ”titta vad bra vi är i Sverige på jämställdhet, här finns inget hedersrelaterat förtryck”.
Reflektionen kring detta är att varför bara fokusera på dessa grupperingar, när det finns många andra än just dem med islam som sin religion. Men så är det oftast, så fort det handlar om islam är vi väldigt snabba med att fördöma och kritisera. Manligt förtryck finns över hela världen och har ingenting med religion att göra. Att sedan män och kvinnor gärna hänvisar till religion för att utöva förtryck är endast ett sätt att ge det legitimitet, ge sig själva en identitet.
Helt uppenbart är att den svenska monarkin upprätthåller hederskultur. Diskussionen i media handlar om det var ”rätt” av kungen att acceptera en man av ”folket” som sin svärson. Viktorias val fick genomslag, men diskussionerna runtomkring tyder på ett gammalmodigt och sterotypt tankesätt. Detta är i allra högsta grad en feministisk fråga. Kungligheter och borgerligheter över hela världen har alltid ställt fadern till brudgummen som ansvarig för valet om make. Inte kvinnan.
Man bör även ha i minnet att äktenskapet från begynnelsen är en patriarkal-ekonomisk överenskommelse mellan familjer, och är än idag. Det hade/har inget med kärlek att göra. Därför är det viktigt vad Kungen av det kapitalistiska Sverige har att säga om detta, hans dotters val av make.
Kan vi inte snart…väldigt snart, öppna ögonen för att kvinnor och män oavsett härkomst inte skall födas in i äktenskap, kategorier och förtryck?