G20 mötet i London blev som väntat. Man tog upp samma siffror i stimulanspaketen mot världens orättvisor som tidigare, fast presenterade dem som nya! Enligt Financial Times är det mindre än 100 miljarder av de lovade 1 100 miljarder dollar som är nya pengar. A-kassa och andra stödåtgärder räknas med i den här siffran som länder redan använder som stimulansåtgärder.
Av summan 1 100 miljarder dollar ska totalt 500 miljarder dollar (4 000 miljarder kronor) användas för lån till länder som annars skulle kollapsa och sluta betala sina skulder, 250 miljarder ska gå till exportkrediter, 250 miljarder kommer genom att IMF trycker upp mer av sin egen valuta, de så kallade särskilda dragningsrätterna och 100 miljarder till utveckling av de allra fattigaste länderna.
IMF:s pengar ska alltså gå till att rädda de mest utvecklade kapitalistiska ländernas banker och exportinkomster.
Man vägrar att göra något åt de verkliga orsakerna bakom den kapitalistiska krisen därför att då förlorar det samhälle som bygger på kapital och profiter fotfäste. Istället används samma begrepp och teorier som har försatt världen i en djup orättvisa. IMF förespråkar en fortsatt nyliberal och segregerande politik till de allra fattigaste länderna som är i nöd! Man vill inte kännas vid att den brutala utsugar politik av de fattigaste, som gynnar en liten majoritet, är grunden till de orättvisor som idag blir djupare och synligare. Man är rädd för ett alternativt samhälle där människor bestämmer själva över produktionen i världen, vilket praktiseras i de oerhörda polisiära insatserna som kostade runt 120 miljoner!
På G2o diskuterade man även protektionism och på mötet lovade/bestämde länderna att bekämpa den sortens politik. Efter mötet har många länder dock antagit en mer protektionistisk politik vilket, i motsats till vad man lovar att förbättra, i stället försämrar för människor över världen.
Kort sagt är länderna fortfarande oeniga om hur man hanterar den kapitalistiska krisen och döljer detta genom att lansera ”höga” belopp.
Många med oss är riktigt förbannade över att ”krisen” ska betalas av de fattigaste i form av lönesänkningar, minimipensioner, länder i ´”skuld” fastnar i beroende, miljöförstöring etc etc. Hoppas snart att fler reser sig upp mot den brutala kapitalistiska politiken, att folk inser vad som faktiskt sker över världen i kapitalismens och byråkratins namn. Upp till kamp!
Igår höll RS Marx 2009 i Tensta Träff, vilket var en mycket givande dag! Det var bra talare, inlägg och diskussioner. Bland annat diskuterades kapitalismens kris och hur ett demokratiskt socialistiskt svar på den kan se ut, klimathotet och hur vi ska bemöta det nazistiska våldet som ökat. Under de senaste 18 månaderna har Rättvisepartiet Socialisternas medlemmar och politiker blivit attackerade 11 gånger! Just för att man prioriterar kamp mot nazism. (Läs för övrigt detta om att nazistiska värderingar ska framhållas i svensk TV under bästa sändningtid!)
Bland många bra talare igår var en kinesisk socialist, Wang, inbjuden och han höll ett viktigt tal där han visade på hur det ser ut i Kina under den kapitalistiska krisen. Ett skikt av den forna maoistiska byråkratin har omvandlat sig till en ägande klass som idag genomför en brutal utsugning av den massiva arbetarklassen.
Den kinesiska regeringen framhåller siffror på arbetslösheten som inte är sanningsenliga, för att undvika massprotester från arbetarklassen. Man uppger den officiellt låga siffran 4,5 %, men som skulle vara betydligt högre om man inkluderade landets migrantarbetare (drygt 200 miljoner människor (!!) som arbetar i andra provinser än hemprovinsen- och som kan likställas med EUs och USAs papperslösa). En mer korrekt siffra på arbetslösheten ligger runt 24%, enligt en studie som professor Zeng Xianquan på Renminuniversitet i Kina gjort.
De orättvisor som nu blir synliga i kapitalismens kris blir alltmer svåra för den kinesiska regeringen att dölja. Det är som ett pärlband av nedläggningar av fabriker med arbetslöshet, hemlöshet och misär ur olika aspekter som konsekvens. Wang betonade vikten av en stor massrörelse mot de stora klassklyftorna allt eftersom fabriker läggs ner och löner sänks. Redan nu är tendenserna tydliga med kravaller, demonstrationer och upplopp. De kinesiska lokala myndigheterna kommer att få bekosta de stimuleringsåtgärder som måste tas, vilket arbetarklassen i slutändan får betala för.
Lyssna på vad Fréderic Cho har att säga om kapitalismens kris. Han förminskar människors utsatthet och beskriver den kinesiska regeringen som ”tillmötesgående” vad gäller fattigdom och misär. För, enligt honom, är det ju egentligen ”inget nytt” att Kina har en stor del av sin befolkning i djup fattigdom. Som om att det skulle minska betydelsen i att förändra det. På frågan vilka som drabbas värst av krisen uppger han bolag, produkter och alla de som spekulerar i den kinesiska ekonomin. Ehhh..ok
Men hallå din hycklare!? Vart tog humaniteten vägen? ”De mindre bemedlade” ska få plåster på såren i form av olika rabatter för livsmedel! Om vi istället antar att människor vill ha drägliga liv och mänskliga rättigheter så känns svaret som ett hån, ett skämt. Hans svar är lysande exempel på de attityder som gör att vi idag befinner oss i en kris.
Island under den kapitalistiska krisen diskuterades också igår. Skúli Jón Kristinsson som var inbjuden talare från Island framhöll även han klassfrågan. Innan krisen låg arbetslösheten på drygt 2 %, medan den i februari 2009 var uppe i 9% och förväntas öka. Människor organiserade sig med tre riktade krav till regeringen: regeringen ska avgå, styrelsen för riksbanken ska avgå och att ett nyval bör hållas. Efter julledigheten då Riksdagen öppnade hölls massiva protester. Proteströrelsen på Island växte sig starkare och den 26 januari avgick den isländska regeringen. I och med detta så har allt återgått till det ”normala” och kampen har ebbats ut. Skúli poängterade det viktiga i att fortsätta klasskampen, och i och med valet som hålls den 25 april 2009 (istället för 2011) bör frågan ställas vad som händer med alla människor som nu går i personlig konkurs. En farlig situation och ett farligt samhälle kan skapas beroende på vilken politisk sida människor väljer att ställa sig på.
Särskilt mycket inspiration och fortsatt lust till kamp gav Shay Galy från CWI i Israel. Shay Galy är medlem i Maavak Sotzyalisti/Harakat Nidal Eshteraki (Socialistiska kamprörelsen) som är Rättvisepartiet Socialisternas systerorganisation och CWI:s sektion i Israel. Han pratade om att påtryckningar i Israel är ett måste för att få slut på ockupationen. Det israeliska folkets medvetenhet om vad som sker/har skett i Gaza och övriga Palestina måste öka. Medierna är vinklade och lyfter inte fram den aktuella situationen för palestinier och det förtryck som utövas mot dem. Under kriget i Gaza var sms ett sätt att få ut information om situationen och bokbord anordnades i Israel för att lyfta medvetenhet och mana till diskussion.
Klassfrågan var även central i Shays diskussion och han framhöll att det inte bara är palestinier som lever i förtryck utan även den judiska arbetarklassen. Han blev själv dömd till 35 dagars fängelse för att han vägrade att tjänstgöra som soldat för Israels ockupation av Palestina. Det israeliska etablissemanget och dess överklass kan fortsätta den sionistiska rashatspolitiken så länge inte den judiska och palestinska arbetarrörelsen organiserar sig och skapar förändring.
Det var många, många fler talare och alla gjorde ett kanonjobb!
Efter denna intressanta dag var det dags för fest! Dans, sång, mat, dryck och kampanda i mängder!
![[Valid RSS]](https://annalisas.files.wordpress.com/2009/03/valid-rss.png?w=80 "Validate my RSS feed")
Annalisa's Blog 