Max Blumenthal skriver intressant i AlterNet om bostättarpolitiken.
Läs även Jinge och andra bloggares åsikter om Sionism, Israel, bosättare, Palestina
Det pågår ständiga aggresioner mot palestinier på Västbanken och i Gaza. I Östra Jerusalem vräker Israeler och poliser människor från deras hem med etnisk rensning som ledstjärna. Husen som familjer har bott i länge jämnas med marken för att ge plats för bosättare.
På morogen den 6 april kom cirka 150 israeliska soldater och polis och väckte de 22 medlemmarna i familjen Al-Fakhouri i Burj Al-Laqlaq-området. De israeliska styrkorna blockerade alla infarter till huset och intog tre hustak samtidigt som de hotade att arrestera alla som kom i närheten av huset som skulle demoleras. Läs på ISM
Stödj palestinagruperna eller bli aktiv i ISM!
Läs även andra bloggares åsikter om Palestina Isaeler Förtryck Mord Psykikterror Muren Musik
Det var inte många som tog sig till sergelstorg igår för att protestera mot USA:s fortsatta närvaro i Irak och Afghanistan.
Ren ilska känner man inför USA:s fortsatta ockupation av Irak och Afghanistan, Israels övergrepp mot Gaza och ockupation av palestinska områden vilket gjorde att kylan glömdes bort. Även om solen tittade fram till och från.
Talare som Jan Myrdal, Dror feiler, (orförande för judar för Israelisk-Palestinsk fred) och musiker underhöll den lilla folksamlingen.
Som ett bra avslut på dagen gick vi till biografen Saga på kungsgatan och såg filmen Che – Argentinaren. Det är den första delen av Soderberghs filmer om den argentiskfödde läkaren Ernesto Guevara och hans kamp för en folklig revolution på Kuba.
Man kan inte annat än känna kampanda efter sett filmen. Det pågår så många orättvisor fortfarande runt om i världen.
Kampen fortsätter! USA ut ur Irak! Bojkotta Israel!
International Solidarity Movement
Läs även andra bloggares åsikter om Afgahanistan, Irak, Palestina, Israel, Che
Enligt media idag kommer Benjamin Netanyahu ge Avigdor Lieberman ministerposten som utrikesminister i Israel. Avigdor Lieberman är själv bosättare och han har starkt stöd bland de israeliska bosättarna i det ockuperade Västbanken. Han är öppet rasistisk i sina utalanden och anser att den arabiska minoriteten i Israel ska flyttas till de ockuperade områdena. Motsättningarna mellan Israeler och Palestinier kommer att hårdna med Lieberman i den Israeliska regeringen. Palestiner inne i Israel och Palestinier som bor inom de ockuperade områderna kommer att få det svårare.
Han är en farlig man och som utrikesminister kan han komma att driva Israel in i ett krig mot Iran, på lögner vilka liknar de som USA hade som skäl till att anfalla Irak. Här nedanför ett citat från en intervju med Lieberman i The Jerusalem Post.
”The way I see it, the main existential threat to Israel is Iran – not the Palestinians, the Lebanese or anybody else. Iran created a strategic advantage over Israel by establishing a border with us, even though we don’t have a border with them.
There are three Irans: Iran via Hizbullah from Lebanon; Iran via Hamas and Islamic Jihad from Gaza; and Iran with unconventional weapons and long-range missiles. Without Iran, there is no Hizbullah, no Hamas and no Islamic Jihad, most of whose budget, weaponry, technology and training comes from Iran. These groups are unable to exist without Iranian backing.”
Läs hela intervjun på Jerusalem Post
På givarkonferensen, som det så vackert och aktivt heter, i Egypten idag, där frågan om återuppbyggnaden diskuteras fanns icke Hamas representerade. Och detta trots att de är folkvalda samt kontrollerar Gaza.
Länkar här till en artikel på Epoch Times. Det pågår en verklig maktkamp om vem som ska återuppbygga Gaza och därmed styra området mot egna intressen. Det framhålls att givarländerna (som kanske bättre skulle kallas roffarländerna) kommer att utöva påtryckningar för att ”kuva folket” att acceptera den palestinska myndigheten. Som är pro-israelisk.
”Det israeliska utrikesdepartementet har startat en tankesmedja där ett av målen är att förhindra Hamas och Iran från att ta kontrollen över återuppbyggnaden av Gaza. Den politiska huvudstaden kommer att tillfalla de grupper som återuppbygger Gazaremsan.”
http://www.epochtimes.se/articles/2009/01/29/16501.html
Kanske lite off topic, men ändå: när vi var på ABF och lyssnade på Per Garthon, som skrivit en ny bok ”Palestinas Frihetskamp” så underströk han att Mahmoud Abbas är vår tids nye Quisling. Det vill säga en landsförrädare som arbetar för och med ockupationsmakten. I och med att landsförräderi inte ses med blida ögon av länder i väst är det lite lurigt att förstå varför man håller Abbas under armen. Ett helhetssvar kan formuleras i begreppen kapitalistiska intressen och islamofobi. Visst, Palestina är inte ännu en suverän stat. Men Garthons resonemang blir inte mindre betydelsefullt för det, då det är just där sprängkraften återfinns, i kampen om ett fritt Palestina.
Det går inte att bortse från Hamas. Om man vill komma vidare i konflikten vill säga. Men det är just det som västländerna ständigt gör. USA´s Hillary Clinton och EU´s utrikeschef Javier Solana vill dessutom att pengarna för återuppbyggnad ska gå via Mahmoud Abbas, som inte längre är sittandes vid makten då hans mandat har gått ut för drygt två månader sedan. Att pengar från givarländerna går direkt ner i fickorna på de israeliskt sponsrade poliserna, Fatah-anhängarna, känns som ett stort rasistiskt hån mot det söndertrasade Gaza.
Men så har det varit hela tiden. Dem det verkligen berör är sällan inbjudna till diskussion om den egna framtiden. Så var det även till givarkonferensen som hölls i Stockholm 2006:
http://www.sr.se/Ekot/arkiv.asp?DagensDatum=2006-09-01&Artikel=928900
Och det är ju egentligen inte så konstigt att ingen folkvald palestinier är inbjuden till givarkonferensen: med tanke på att de flesta av palestiniernas folkvalda sitter fängslade eller är mördade av Israel. Det finns ingen att bjuda om man inte letar rätt på den bortslängda nyckeln till palestiniers frihet.
Vi tror att nyckeln går att finna i ett inkluderande och respekterande av människors val.
Att arbeta för att matchen stoppas är en självklarhet. Vi hoppas dock att det blir en icke-vålds aktivitet. Svensk polis och israeliska säkerhetsstyrkor har mobiliserat sig för den stora motdemonstrationen. Israeliska styrkorna vill bära vapen under vistelsen i Sverige, vilket skulle kunna leda till katastrofala konsekvenser. Liknande konsekvenser som dagligen utgör palestiniers vardag.
Att kommunpolitiker i Malmö har beslutat att matchen ska spelas inför tomma läktare, anser vi uttrycker en inskränkning i yttrandefriheten. En del tolkar beslutet som en protest mot Israels politik. Men beslutet innebär ju i praktiken att man isolerar politik från direkta protester. För idrott är knuten till politik genom skapandet av samband och förutsättningar för handel mellan länder. Man kan inte se politik som en avgränsad, isolerad sfär. Politik är alla händelser, känslor och uttryck som sker i vardagen. Istället för krig har länder utfört maktkamper genom idrott och skapat relationer med varandra. Matchen borde inte spelas överhuvudtaget.
Uppmärksamma apartheidregimen Israels brott mot mänskligheten och belys i jämförelse med matchen i Malmö vad palestinsk idrott under ockupation innebär.
Regeringen har i juli 2007 beslutat att det inte råder någon väpnad konflikt i södra och centrala Irak. Det krävs då individuella skäl för att få uppehållstillstånd i Sverige. Enligt migrationsdomstolen har läget förbättrats än mer förra året i de olika delarna i Irak, och regeringen ska öka utvisningarna.
Då enskilda utvisningar blir dyrare och tar längre tid skall irakier nu deporteras gruppvis. Särskilt irakiska kurder. Regeringen har beslutat att 2009 ska vara massutvisningens år. Drygt 5000-6000 irakier ska avvisas med chartrade plan. Enligt källor har regeringen skrivit på ett 10-års kontrakt med ett estniskt flygbolag som ska sköta utvisningarna. Scenerna är groteska och ångestladdade. Människor tvingas in i flygplan med handbojor och spännbritsar finns tillgängliga ifall någon behöver bäras in i planet.
Samtidigt ökar irakiska asylsökningar i Finland. Där anser myndigheter att krigstillstånd råder i Irak och de flesta som söker skydd får stanna. Detta har medfört en ökad främlingsfientlighet i Finland. I ekonomisk kris anses ”De Andra” stjäla jobb och leva på finländska resurser. Den retoriken har redan ökat i Sverige idag och kommer öka i Europa i och med osäkra tider. Människor blir mer protektionistiska och rädda för allt som är annorlunda.
http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?artikel=2642632
Hur kan definitionen av vad som är krigstillstånd eller inte vara så vid och tolkningsbar mellan länder? Det är människor som är i mycket utsatta situationer det handlar om.
Kommer våra kolonialt uppbyggda strukturer någonsin kunna öppna upp nationsgänser? Kapitalet känner inte av nationsgränser. Det susar i vidunderlig hastighet över hela världen. Marknaden är alltså långt viktigare än humanism. Sjukt.
Men för att kunna hålla liv vid en allt restriktivare asylpolitik krävs det förmodligen att Billström bygger sin politik på fortsatta koloniala tankegångar snarare än en vision om äkta humanism.
Filmen handlar om en man, en f.d. israelisk soldat, som inte minns någonting av vad som hände för 20 år sedan. Han söker upp personer han hade kontakt med under början av 80-talet, och sakta men säkert målas en bild upp för honom vad som verkligen skedde. Vad gjorde den israeliska militären under libanon-kriget och vad hände i Sabra och Shatila flyktinglägren?
Filmen berörde djupt. Det hade inte gått att skapa ett mer realistiskt scenario med verkliga människor som skådespelare. Filmen är därför unik på sitt sätt, och efter filmen är man skakad. Frågan man ställer sig är varför israelisk militär idag gör en liknande massaker.
Kritik mot filmen har varit att filmen är israelisk propaganda. Den israeliska offermentaliteten framhävs. Det är synd om de israeliska soldater som fick uppleva dessa hemska saker. Även att dem beskrivs som stående vid sidan om och såg falangisterna utöva massakern. Israelisk militär deltog inte själva. Filmen för inte heller fram , enligt kritiken, att samma massaker sker idag utav israelisk militär.
http://www.aftonbladet.se/kultur/article4479047.ab
Hela Israels existens är av offermentalitet och ger därav ohyggliga konsekvenser för dem som kommer i vägen för den. Just förträngningen är central genom filmen. Den israeliska existensen ser inte historien, lever dem fortfarande i chock? Nej, offerkänslan har blivit ego. Det legitimiserar allt Israel gör, oavsett vad det är. Det finns få länder som inte stödjer detta.
En anledningen till varför man visar en film som Walz with Bashir, just efter Gaza-massakern, kan vara för att öka medvetandet om vad som sker idag. Paralleller kan dras till dagens massaker i Gaza och filmen borde ge världen en tankeställare. Att stå bredvid och iaktta ett sådant massmord och inte göra något, är att vara medskyldig. Det framkommer tydligt i filmen.
Möjligtvis är vi naiva då vi har en vilja om att den i Israel också skapar ett medvetande om den massaker som nyligen skedde i Gaza. Enligt kritiker av filmen, så har det motsatta skett i israel. D.vs. att filmen har hyllats av etablissemanget. Trots det har vi förhoppningen att kanske, kanske män och kvinnor i Israel kan förstå att detta är etnisk ockupation och fördrivning, en etnisk rensning. Så att ett motstånd skapas mot det fängelse, förtryck och dagliga terror som palestinier idag lever i. Ett israeliskt och världsligt motstånd. Det är det som saknas eftersom förändring kommer underifrån.
Ett palestinskt motstånd finns sedan länge och vi hoppas det blir starkare. Vi har förhoppning om att se en palestinsk film ur denna synvinkel!
Och förresten, vart är kvinnorna? Jo just det, krig är tydligen en manlig företeelse. Kvinnor blir utsatta för det i all dess ohyggliga scenarium, men enbart i passiv form.
http://waltzwithbashir.com/home.html
Foto av den olagliga muren från Abu Dis utanför Betlehem, av Kristina Yxmark, vår älskade mamma: